tisdag 25 november 2008

"Det jag säger nu är det klokaste som sagts i TV på 30 år"


Om ni tycker att det finns för få kvalitativa humorprogram i tv så har ni med all säkert missat senaste avsnittet av Beckman, Ohlson och Can.

Kanske är deras avsikt inte att locka till skratt men när de ger Björn Ranelid (författare, krönikör, estradör) fritt spelrum under ämnen "pretto" blir resultatet stor komik.

Jag minns att jag tyckte lite synd om honom då han (eller var det hans bok "Kvinnan är första könet"?) tokdissades av Linda Skugge för ett par år sedan (varefter han nästan fick en hjärtattack i Debatt) men frågan är om han inte är det närmaste man kan komma ett levande monument av uppblåst självgodhet.

Sällan har ordet pretentiös känts så futtigt, litet och begränsande som när han avrundar programmet med att konstatera "det jag säger nu är det klokaste som sagts i TV på 30 år"

Communion


Vissa är rädda för fyllon och uteliggare. Andra är rädda för folk som går runt och pratar högt för sig själva. Och visst, jag är en av dem. De rädda alltså. Fyllon och dylika är läskiga eftersom de är svåra att läsa av. Oberäkneliga.

Men om jag gör en lista över vilka som är de mest otäcka så kommer de till synes perfekta överst. De ligger t o m över halvkompetenta människor med makt, t ex anställda vid Skatteverket.

Det finns inget som skrämmer mig mer än de som ger intryck av att vara tillfreds, att ha tid, de som hinner träna OCH meditera samtidigt som de är helt sjukt framgångsrika i övrigt.

Jag tycker Martin Kann lyckats fånga det väldigt bra med omslaget till The Soundtrack of our lives kommande platta. Först skrattar man och tycker det är lite crazy. Sedan börjar det gå kalla kårar på ryggen.

Det är andra gången Martin gör världens bästa skivomslag.

torsdag 20 november 2008

Axlryckning


Bumblefoot?
Dizzy Reed?
Richard Fortus?
Chris Pitman?
Tommy Stinson?
Frank Ferrer?

Det låter som karaktärer ur ett hyfsat skatespel till X-box 360 eller PS3. Men tydligen är det Guns'n'roses sättning lagom till skivsläppet av "Chinese democracy"

Efter första lyssningen är intrycket: Hjälp, vad mycket man kan hålla på och pilla med sångeffekter!