Äpple

Fyra äpplen. Visserligen små. Det är min dagskonsumtion. Är det kanske för mycket? Vad gör ett äpple i kroppen? Vad tillför det? Jag äter dem dessutom alltid i knivskurna klyftor. Är godare så.

Tror faktiskt att jag alltid gillat äpplen. Minns att jag som barn ibland pallade äpplen för att jag var så sugen på just äpple. Att det fanns en spänning i själva pallandet lockade inte det minsta. Tvärtom. Jag var fullt medveten om att det var ett slags ringa brott i sig – samvetet bubblade innan, under och efter pallandet – men äppelsuget tog ändå ibland överhanden.

Om jag minns rätt så gick vi faktiskt och frågade äppelträdsägaren om vi fick ta äpplen som fallit till marken. Han sa nej. Alltså pallade vi.

Jag minns fortfarande var vi pallade. Det var på en tomt som, inser jag i efterhand, låg oroväckande nära hyreshuset där vi bodde. Men som sex-, sju-åring tyckte man att det var ganska långt bort.

Första versen av "Head up in the clouds" utspelar sig på den gatan. Jag minns att flickorna som jag lekte med kunde texten till "Främling". Utantill. De sjöng den unisont. Jag kunde också texten men sjöng aldrig med. Ingen av oss killar gjorde det.

Och det var först många år senare som känslan av att vara en 'främling' – att andra var annorlunda, att du var annorlunda – började dyka upp i olika sammanhang.

Jag fastnar lätt i dessa fragmentminnen från barndomen. Inte för att de direkt behöver bearbetas. Utan för att de finns kvar i huvudet. Vad var det som var så avgörande med dessa ögonblick? Varför har de sparats när andra, kanske viktigare, rensats bort?

Är det kanske för att jag fortfarande ger just detta minne näring genom att äta fyra äpplen om dagen?

Häftet

Det står tre skärmar på mitt skrivbord. Jag ser denna text på den längst till vänster. På den längst till höger ser jag ett George Clooney-bildspel. Det är inte jag som lagt in det och jag vet inte riktigt hur man stänger av det. Troligtvis borde jag kunna lista ut hur man stänger av ett bildspel - jag har alltid haft tekniska skills, kan t ex programmera en VHS-video utan instruktionsbok - men något stressar mig att inte ta tag i det.

Det är ett och ett halvt år sedan jag skrev något i den här bloggen. Oklart varför. Kanske tyder det på att jag haft tankarna på annat håll. Kanske har det hänt mycket under denna period. Hur som helst fick jag plöstligt en lust att ta upp tråden igen.

Låtskrivandet går på sparlåga. Först när en låtidé verkligen stör andra tankar/saker i huvudet väljer jag att bejaka den. Skaffade mig ett snyggt skrivhäfte på Åhlens som jag pimpade (eller säger man scrapbookade) med några bubbliga bokstäver jag köpt till min son på Panduro. I det häftet har jag skrivit ner de låtidéer som jag var tvungen att få ut ur skallen. Det är måttet på att det är bra just nu; Att låtidén stör, är i vägen, tar plats.

Den idé jag tycker mest om har att göra med Harold Pinter. Mer om den senare.

På häftet skrev jag "THE NIGHT KEYS 2011-2012". Tror att det kommer vara en hyfsat korrekt beskrivning.