Om du läser mer om musik än du lyssnar på det, är du då verkligen intresserad av musik?

Lyssnade på Howling Pelle Almqvist häromdagen (Han var sommarpratare i P1 förra året och avsnittet finns som Pod-radio via iTunes). Han sa en hel del fyndigt och bjöd på kraftigt förenklade resonemang. Bl a sa han något i stil med: "Om du läser mer om musik än du lyssnar på det, är du då verkligen intresserad av musik?". Logiskt argumenterat må jag säga. Men ack så fel.

För den som är "intresserad av musik" behöver verkligen inte lyssna speciellt mycket på musik. Om ens alls. Det gör däremot den som är "intresserad av att lyssna på musik", de som "tycker om att lyssna på musik" samt de som "tycker det är skönt att ha lite musik på i bakgrunden".

Låt mig exemplifiera: Vem av följande är mest bilintresserad? Den som gillar att köra bil? Den som önskar provköra andra bilar än sin egen? Den som äger flest bilar? Den som gillar att titta på motorsport? Den som kan mycket om bilar? Den som väljer att läsa om bilar istället för en s.k. god bok innan han somnar?

Andreas berättade för mig att när han ägde en Saab V4 från 1968 kom det titt som tätt fram en massa snubbar som skulle berätta saker om bilen för honom. "Det var underhållande", minns han. "Oftast kom de med tips och kunde de massor om tillverkningsdetaljer etc som jag inte hade en aning om eller för den delen brydde mig om". Andreas gillade mest känslan av att köra omkring med den. Han tyckte att Saaben hade "bilkänsla" på ett sätt som moderna bilar saknar. Men det gjorde honom inte ett dugg "bilintresserad". Snarare "intresserad av att köra Saab V4". Det är han för övrigt fortfarande och kan ibland tom längta efter att få åka på en kortare bilsemester i just en Saab V4. De som kan klassas som "bilintresserade" är de som står bredvid och tittar på med huvudet fyllt av uppgifter om rattväxellådor, bakelitrattar och fakta om hur en V-motor egentligen fungerar.