Det är något i anslaget under de inledande sekunderna av Förändring som för mig tillbaka. Ljudbilden fungerar som en tidsmaskin. Vet inte riktigt vart, får inte upp någon konkret bild, men det är definitivt bakåt. Det enda jag vet med säkerhet är att en omstart ibland är enda sättet att gå vidare.
"älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
en nystart, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för finns fortfarande kvar
allting har förändrats men jag känner likadant"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar