Dessvärre kunde vi inte bada eftersom stranden var täckt av lava

Ett par gånger i veckan stämmer jag av mitt arbete med Andreas. Jag brukar passa på att fråga om han skrivit några nya låtar. Oftast blir han lite vag i sitt svar. Det kan låta ungefär så här: "Alltså, jag har ett par idéer jag arbetar på. Och så kom jag på en bra titel igår som kanske skulle passa till en gammal sång som aldrig blivit färdig".

Den här veckan bjöd han dock på ett oväntat svar:

"Häromnatten drömde jag att jag och familjen var på semester. Vi hade fått låna ett hus vid en insjö av några vänner. Dessvärre kunde vi inte bada eftersom stranden var täckt av lava. Så vi åkte in till stan istället. Där fanns ett torg med en utomhusscen. Min kusin Jim skulle spela där med sitt band under eftermiddagen.

Jim var helt klädd i svart och frontade bandet som både sångare och gitarrist. Det lät väldigt bra. Han sjöng på svenska och poserade snyggt. En låt hade en munspelsmelodi invävd i refrängen. Jim misslyckades gång efter annan med att sätta den melodin. Det kändes pinsamt. Han backades upp av två svarta killar på blås (den ene hade hästsvans) men inte ens de kunde rädda refrängen.

Efter halva låten dyker Mats Ronander upp på scen. Givetvis spelar han munspelsslingan perfekt och vi inser att detta var både repeterat och inövat som en del av showen.

När jag vaknade hade jag den låten i huvudet. Så jag plockade ut den på gitarr. Det är en riktigt bra låt. Jim har inte hört den ännu men han har gett ett muntligt löfte om att The Night Keys får den av honom. Han behöver den tydligen inte."