Andreas H

En låtidé jag haft ett bra tag har arbetsnamnet Andreas H.

När jag gick i lågstadiet var vi faktiskt fyra i samma klass som hette Andreas i förnamn. För att skilja oss åt försökte lärarna kalla oss Andreas följt av efternamnets initial. Det skulle vara vår identitet. Jag blev Andreas H.

Men sådant håller inte särskilt länge. Det är för dåligt nyttjande av fantasi. Ingen är nöjd med att bara ha en bokstav som särskiljer dem från andra. Så ganska snart hade vi fått smeknamn: Calle, Bogge, Hojmo och Frasse.

Det slog mig givetvis inte då men så här i efterhand finner jag det mycket intressant. Ingen av oss gjorde anspråk på att vara original-Andreas. Ingen gjorde ens anspråk på att kallas Andreas. Samtliga valde att acceptera en mycket smidigare lösning. Vi undvek konflikten på ett i mitt tycke genialt sätt; vi fann oss i att byta tilltalsnamn eftersom det gjorde oss till individer.