Äpple

Fyra äpplen. Visserligen små. Det är min dagskonsumtion. Är det kanske för mycket? Vad gör ett äpple i kroppen? Vad tillför det? Jag äter dem dessutom alltid i knivskurna klyftor. Är godare så.

Tror faktiskt att jag alltid gillat äpplen. Minns att jag som barn ibland pallade äpplen för att jag var så sugen på just äpple. Att det fanns en spänning i själva pallandet lockade inte det minsta. Tvärtom. Jag var fullt medveten om att det var ett slags ringa brott i sig – samvetet bubblade innan, under och efter pallandet – men äppelsuget tog ändå ibland överhanden.

Om jag minns rätt så gick vi faktiskt och frågade äppelträdsägaren om vi fick ta äpplen som fallit till marken. Han sa nej. Alltså pallade vi.

Jag minns fortfarande var vi pallade. Det var på en tomt som, inser jag i efterhand, låg oroväckande nära hyreshuset där vi bodde. Men som sex-, sju-åring tyckte man att det var ganska långt bort.

Första versen av "Head up in the clouds" utspelar sig på den gatan. Jag minns att flickorna som jag lekte med kunde texten till "Främling". Utantill. De sjöng den unisont. Jag kunde också texten men sjöng aldrig med. Ingen av oss killar gjorde det.

Och det var först många år senare som känslan av att vara en 'främling' – att andra var annorlunda, att du var annorlunda – började dyka upp i olika sammanhang.

Jag fastnar lätt i dessa fragmentminnen från barndomen. Inte för att de direkt behöver bearbetas. Utan för att de finns kvar i huvudet. Vad var det som var så avgörande med dessa ögonblick? Varför har de sparats när andra, kanske viktigare, rensats bort?

Är det kanske för att jag fortfarande ger just detta minne näring genom att äta fyra äpplen om dagen?